Mitt liv

(Intro)
(Lågt piano, regn i bakgrunden)
Det här är inte en låt, det är en spegel...
Mina demoner, min skugga... jag ser er.
Det är svårt att gå rakt när vägen är krokig, fattar ni?
(Vers 1)
Vaknar upp med ett tryck över bröstet, en tyngd som är enorm
Autismen gör världen högljudd, jag är mitt i en storm
Stressen knackar på, depressionen håller min hand
Jag försöker hitta hem, men jag har gått vilse i mitt eget land
Mina vänner kollar på mig, jag ser blicken i deras ögon
De försöker nå fram, men jag dränker sanningen i lögner
När demonerna viskar, blir mina beslut så jävla skeva
Jag tänder en gås bara för att orka fortsätta leva.
(Refräng)
Röken fyller lungorna, men tomheten består
Jag jagar ljuset i mörkret, bär på osynliga sår
Gör fel, faller ner, söker mig till det som förstör
Men djupt där inne finns en röst som aldrig dör
Jag är stark mitt i raseriet, jag försöker mitt bästa
Trots att jag bjuder in de gäster jag borde hemvisa.
(Vers 2)
Jag har accepterat mitt öde, det här är den jag är
En krigare i motvind, jag bär mitt eget besvär
Ibland blir det dumma val, dras till skiten som en magnet
Min hjärna går på högvarv, en ensamhet ingen vet
Men jag vill ha ett bra liv, jag vill se solen gå upp
Även om jag startar i botten ska jag kriga mig till topp
Jag är inte perfekt, jag är trasig men stabil
Kör min egen väg, även om det är en trasig bil.
(Outro)
Acceptans... det är där det börjar.
Jag vet vem jag är nu.
Starkare än mina felsteg.
Starkare än röken.
Jag gör mitt bästa... och det får räcka.