Kära barn

Betyder jag ens något.
Nu för dig.
Får jag fråga.
Är det okej.
Det har tagit över.
Varje dag
Att inte veta.
Vem är då jag.
Vad har jag gjort.
För att känna så.
Får jag be om hjälp.
Jag vill förstå.
[Att inte längre älska.
Eran far.
På ett sätt.
Så jag kan bli kvar.
Att må bättre.
Av att gå.
Får det inte.
Vara så.]
All kärlek.
Jag har till dig.
På något vis.
Det personifierar mig.
Det viktigaste.
För dig att veta.
Du behöver aldrig kämpa.
Försöka leta.
Dom känslorna.
Du har.
Är okej.
Alla dar.
Jag förväntar mig inget.
Inte nåt.
Jag är bara tacksam.
För allt jag fått.
[Att inte längre älska.
Eran far.
På ett sätt.
Så jag kan bli kvar.
Att må bättre.
Av att gå.
Får det inte.
Vara så.]
Saknaden.
Från då.
När du var liten.
Det var vi två.
När du kom.
Ville va med mig.
Delade med.
Utav dig.
Tillsammans.
I varje kliv
Helt naturligt.
I våra liv.
Du min dotter.
Jag din mor.
Lyckan.
Ack så stor.
[Att inte längre älska.
Eran far.
På ett sätt.
Så jag kan bli kvar.
Att må bättre.
Av att gå.
Får det inte.
Vara så.]
Självtvivel.
Självhat.
Nu serverat.
På silverfat.
Att jag träffat.
En finer man.
Som är så snäll.
Likadan.
Som älskar mig.
Precis så här.
Exakt.
Så som jag är.
Där jag duger.
Räcker till.
Det enda.
Jag faktiskt vill.
Det måste väl.
Vara nåt.
Som är bra.
När det gör mig gott.
[Att inte längre älska.
Eran far.
På ett sätt.
Så jag kan bli kvar.
Att må bättre.
Av att gå.
Får det inte.
Vara så.]
Jag mår så mycket bättre.
Här och nu.
Så förlåt mig.
Kära du.