Ett Rollspelsäventyr

Vers 1
De kom från olika världar, en eldig dvärg och en stolt alv,
LilleJohn och Vladorian, men det var inte deras val.
Och där var Quacknard, den modiga ankan, så lurig men smått svag,
Om inte snus fanns i näbben, då blev det en sorglig dag.
De reste bort från hemmet, allt låg i mörkrets hand,
Men ingen kände någon, än var det främmande land.
En envis dvärg med knivar, så kär i sitt stål,
Med Vladorian som drar i trådar, i ett desperat mål.
Refräng
Och där är Månsson, spelens mästare,
Gudens röst, ett komiskt väsen så klart.
Han rör om i kaos, skratt och spänning på rad,
Han styr vårt öde, vi spelar på hans breda blad.
Vers 2
LilleJohn hugger frenetiskt, allt kan lösas med kniv,
Medan Quacknard muttrar om sitt snus, för utan det är han klen i sitt liv.
Vladorian står där, som en mästare av strängar,
Försöker styra sina vänner, men deras vilja han ej stänger.
De möttes av faror, skuggor som ingen ser,
Men deras vänskap växte, en gemensam strid så svår och kär.
Trots allt kaos och svårmod, var det något de alla förstod,
Tillsammans var de starkare, och hoppet väcktes blod.
Refräng
Och där är Månsson, spelens mästare,
Gudens röst, ett komiskt väsen så klart.
Han rör om i kaos, skratt och spänning på rad,
Han styr vårt öde, vi spelar på hans breda blad.
Brygga
Quacknard med sitt snus, LilleJohn med knivar så kär,
Vladorian drar i trådar, men frihet är alltid där.
Månsson skrattar i skuggorna, gudens spel tar fart,
Ingen vet vad som väntar, men spänningen är start.
Refräng (x2)