Herrklubben är samlad igen

[Verse 1]
Herrklubben är samlad igen,
på Finnens altan där kvällen bränns.
Flaskor klirrar, röster höjs,
öl och historier blandas i ett töcken av röj.

[Prechorus]
Mörkret faller, men ingen går hem,
vi skrattar åt livet och fyller vår bänk.

[Chorus]
Finnen dricker öl, blir görfull som förr,
Petrus halsar spriten, det är som sig bör.
Hackeboaren spyr, altanen får sitt,
Herrklubben är samlad, ja, detta är mitt.

[Verse 2]
Månljuset speglar flaskans kant,
historier flödar, stora som en elefant.
Grannen hör oss skratta högt,
men ingen här bryr sig, ingen är förnöjt.

[Prechorus]
Natten är ung, ja, så säger vi,
med tomma glas och sjungande energi.

[Chorus]
Finnen dricker öl, blir görfull som förr,
Petrus halsar spriten, det är som sig bör.
Hackeboaren spyr, altanen får sitt,
Herrklubben är samlad, ja, detta är mitt.