[Vers 1] Hon sitter på trappan med kaffekopp och mjölkvit sky korna går i dimman en tupp som gal nånstans förbi Hennes skjorta luktar sommar lite regn och gammalt hö hon säger: "Här ute får hjärtat faktiskt ro"
[Chorus] Långt från stadens brus här där vägen bara smalnar av där våra händer hittat hus där varje vindpust viskar: "stanna kvar" Du är min stora kärlek mitt skratt, min sista chans Långt från stadens brus fann vi vårt eget dans
[Vers 2] Han kommer in från skogen med sågspån kvar i skägg och hår skor som läckt i mossan men ögonen, de lyser ändå "Det blev en tall för lite men veden räcker nog i år" Han kramar henne hårt och tyst som om tiden stannat kvar
[Chorus] Långt från stadens brus här där vägen bara smalnar av där våra händer hittat hus där varje vindpust viskar: "stanna kvar" Du är min stora kärlek mitt skratt, min sista chans Långt från stadens brus fann vi vårt eget dans
[Bridge] Vi räknar spik i taket pratar drömmar över disk barnens gamla teckningar bredvid räkningarnas gnejs och risk Men när det blåser kallt i bröstet och tvivlet knackar på tar du min trasiga hals och sjunger mig i ro
[Chorus] Långt från stadens brus här där vägen bara smalnar av där våra händer hittat hus där varje vindpust viskar: "stanna kvar" Du är min stora kärlek mitt skratt, min sista chans Långt från stadens brus fann vi vårt eget dans
A zene stílusa
country, Warm acoustic country with female and male vocals trading leads; fingerpicked guitar and gentle harmonica swells. First verse intimate and soft, then a lift as drums and upright bass ease in on the chorus. Second verse adds close two-part harmonies, a fiddle line weaving around the voices. Final chorus blooms with stacked vocals and a lingering harmonica outro, keeping the groove steady but unhurried.