[Vers 1] Hon sitter på trappan med kaffekopp och mjölkvit sky korna går i dimman en tupp som gal nånstans förbi Hennes skjorta luktar sommar lite regn och gammalt hö hon säger: "Här ute får hjärtat faktiskt ro"
[Chorus] Långt från stadens brus här där vägen bara smalnar av där våra händer hittat hus där varje vindpust viskar: "stanna kvar" Du är min stora kärlek mitt skratt, min sista chans Långt från stadens brus fann vi vårt eget dans
[Vers 2] Han kommer in från skogen med sågspån kvar i skägg och hår skor som läckt i mossan men ögonen, de lyser ändå "Det blev en tall för lite men veden räcker nog i år" Han kramar henne hårt och tyst som om tiden stannat kvar
[Chorus] Långt från stadens brus här där vägen bara smalnar av där våra händer hittat hus där varje vindpust viskar: "stanna kvar" Du är min stora kärlek mitt skratt, min sista chans Långt från stadens brus fann vi vårt eget dans
[Bridge] Vi räknar spik i taket pratar drömmar över disk barnens gamla teckningar bredvid räkningarnas gnejs och risk Men när det blåser kallt i bröstet och tvivlet knackar på tar du min trasiga hals och sjunger mig i ro
[Chorus] Långt från stadens brus här där vägen bara smalnar av där våra händer hittat hus där varje vindpust viskar: "stanna kvar" Du är min stora kärlek mitt skratt, min sista chans Långt från stadens brus fann vi vårt eget dans
Stijl van muziek
country, Warm acoustic country with female and male vocals trading leads; fingerpicked guitar and gentle harmonica swells. First verse intimate and soft, then a lift as drums and upright bass ease in on the chorus. Second verse adds close two-part harmonies, a fiddle line weaving around the voices. Final chorus blooms with stacked vocals and a lingering harmonica outro, keeping the groove steady but unhurried.