Julia vid Sommerklint

[Verse]
Julia vid Sommerklint, Aspuddens drottning,
Gatorna viskar namn, coolaste, ingen rotting.
Skrattar åt solen, smeker gatorna med blick,
Höftvicka skapar storm, alla följer i vick.
[Verse 2]
Känner vinden i håret, chic som en ikon,
Flätor som ett flöde, glitter som en tron.
Vid kanten av klinten, skönhet speglar natten,
Ingen tvekan, Julia, världen i sin hatten.
[Chorus]
Julia vid Sommerklint, stadens egen stjärna,
Skrattar åt mörkret, glimmar i varje färna.
Aspudden lyser, tack vare hennes gnista,
Spelar alla hjärtan, vart steg som en lista.
[Verse 3]
Klabbarna i handen, rytmen i bron som en trakt,
Julia, cool som snö, i sommarens vackra akt.
Poesi i varje ord, när stämman sjunger högt,
Ingen annan kan mäta, Aspuddens själ som glöder sött.
[Bridge]
Säg mig vem som kan, ta över denna tron,
Julia vid Sommerklint, bär hjärtat som ett lån.
Ingen som hon, stadens egen blomma,
Aspudden vaknar, i hennes varma somma'.
[Chorus]
Julia vid Sommerklint, stadens egen stjärna,
Skrattar åt mörkret, glimmar i varje färna.
Aspudden lyser, tack vare hennes gnista,
Spelar alla hjärtan, vart steg som en lista.