betong

[Intro]
Betongväggar, kalla steg
Naomi… Nova… fel väg
Sirener sjunger som gamla sår
ingen av oss är samma som igår

⸻

[Vers 1]
Sa “hoppa in” — Nova sa ja,
lojal till slutet, hon tänker inte bra.
Två föll ner när natten blev kall,
ingen hjälte — bara fritt fall.
Blåljus blinkar, pulsen är döv,
kall metall runt handleder — löv i en snöstorm.
Ser deras blickar — de tror jag är bruten,
jag ler bara snett, redan försvunnen.
Inte första gången jag går över gräns,
samvetet tyst, bara statiskt brus.
Nova ba’ “Naomi, vad fan har vi gjort?”
för sent att tänka när allt går fort.

⸻

[Refräng]
Brus i mitt huvud, noll kontroll,
spöken i backspegeln, jag tappar roll.
Sirener skriker men jag hör skratt,
världen går sönder — klick, klack, smack.
Brus i mitt huvud, inget är klart,
ser gamla fiender i varje kvart.
Håll dig nära eller håll dig bort,
Naomi i kaos — hjärta av kort.

⸻
[Vers 2]
Abstinens river, huden bränns,
ser Vendrell stå där fast ingen ens finns.
Brorsan bränd — står bredvid mig,
flinar tyst som “du flyr aldrig mig”.
Väggar andas, golvet gungar,
vakterna snackar men orden sjunker.
Nova försöker hålla mig kvar,
men varje steg känns som gamla svar.
Handbojor skär men jag känner noll,
hjärnan i krig — jag tappar koll.
De tror jag skakar av rädsla och skam,
det är bara monster som vaknar fram.

⸻

[Refräng]
Brus i mitt huvud, noll kontroll,
spöken i backspegeln, jag tappar roll.
Sirener skriker men jag hör skratt,
världen går sönder — klick, klack, smack.
Brus i mitt huvud, inget är klart,
ser gamla fiender i varje kvart.
Håll dig nära eller håll dig bort,
Naomi i kaos — hjärta av kort.

⸻

[Vers 3]
Fängelset väntar — stål mot hud,
Nova pratar lugnt men jag hör bara ljud.
“Andas Naomi” — hon håller min arm,
men hjärnan är kall och kroppen är varm.
Ser bara fiender där hon står,
minnen som biter som öppna sår.
Stålbord blänker, världen blir svart,
en sekund senare — allt går isär.
Metall mot skalle, ekot går runt,
vakterna skriker, rummet blir stumt.
Nova faller — blodet blir tyst,
inte min syster… bara kaosets röst.

⸻

[Brygga]
De sa “hon lever”… men sover kvar,
maskiner som piper där livet var.
Jag sitter still men hjärnan brinner,
förstår för sent vad monstret vinner.

⸻

[Sista Refräng — tyngre]
Brus i mitt huvud, ingen förlåt,
ser hennes ansikte varje gång jag går.
Sirener tystnar men skulden är kvar,
betong i bröstet, jag andas för hårt.
Brus i mitt huvud, sprickor i mig,
ingen mer Nova som pratar med mig.
Kall som betong, tom som en grav,
Naomi i spegeln — någon jag hat.