Kingen Robert

Robert stor & stark, kung över Torshälla stad,
I sin Toyota, sliten men den bär hans last med glädje och behag.
På vägarna, han glider fram, folk vinkar och ler,
Ingen annan kan som han få gatorna att se ut så här.
För Robert är mannen, ja han styr här med stil,
i sin sopslutna bil, men hans glädje är på riktigt, inte för en mil.
Med ett leende på läpparna, tar han sig runt,
Torshälla vet, han är stadens grund.
Strögande runt i stan, mellan gränder och hus,
med kaffekoppen klar, och en blick full av ljus.
Robert är på jobbet, men det känns som ett flow,
när han glider fram så soft, ja, där har vi vår bro!
För Robert är mannen, ja han styr här med stil,
i sin sopslutna bil, men hans glädje är på riktigt, inte för en mil.
Med ett leende på läpparna, tar han sig runt,
Torshälla vet, han är stadens grund.
I varje kurva, varje sväng,
hörs ljudet av en vänlig refräng.
Folket vinkar, han vinkar tillbaks,
stark som en björn, men hans hjärta är mjukt som lax.
För Robert är mannen, ja han styr här med stil,
i sin sopslutna bil, men hans glädje är på riktigt, inte för en mil.
Med ett leende på läpparna, tar han sig runt,
Torshälla vet, han är stadens grund.
Så när solen går ner och dagen är klar,
Robert i sin Toyota, ja han är alltid där kvar.
Stadens hjälte, utan hjälm eller svärd,
i Torshälla vet man - han är alltid värd.