Mormor Malin och Dockorna

[Verse]
Mormor Malin med sitt mjuka leende,
I byns lilla butik går hon på promenad.
Hon mins gamla dagar, livets långa skeende,
Men idag är det dockor hon vill ha kvar.
[Verse 2]
På hyllan står de, små ansikten så kära,
Sorgfria ögon och kläder så fina.
Mormor Malin kan inget annat begära,
Än att ha en docka i sitt lilla hem nån gång till.
[Chorus]
Dockor från förr, med skönhet så sann,
Bring back minnerna från en svunnen rand.
Med varje liten docka, ett återskapat band,
Mormor Malin och dockorna, hand i hand.
[Verse 3]
Livet har varit hårt men också så rikt,
Minns varje ögonblick som en juvel.
När hon håller en docka så blir det så tydligt,
Att kärlek är evig, den glöder och bränner eld.
[Verse 4]
Hon tar upp en docka, huden av porslin,
Den minner om en tid som gått förbi.
Ett stilla leende, en syn så fin,
Som en del av hennes själ, en bit av histori.
[Bridge]
Mormor Malin köper inte för sig själv,
Det är arv till barnbarn från hennes kära själ.
Genom dockorna berättas varje levnadsdel,
Bär vidare berättelsen, generationens spel.