Hawkings

(Vers 1)
Viggo, från måleriet, med färg på sin hand,
Och Olesegun, med Kråkan i tanke och band.
En duo så udda, men ändå så fin,
I Oskarshamn fann de varandra, min vän, och blev team.

(Chorus)
Viggo och Olesegun, en vänskap så stark,
Trots Viggos missar, han träffar ej prick, ej en park.
Men Casper är sämre, i FIFA så klart,
Så Viggo kan skratta, han har ju sitt part.

(Vers 2)
På fotbollsplanen, Viggo han kämpar,
Men PK-straffar, de slutar i flämpar.
Men Olesegun hejar, med Kråkan i hand,
"Ge aldrig upp Viggo, du är bäst i vårt land!"