När pengarna top slut

(Vers 1)
Det var en stad där alla kände nån,
där vården fanns när livet gick isär.
Men nu står ljusen släckta i korridoren,
och sjuksyrran går hem, för ingen finns där.
Hon jobbar natt men hyran stiger,
hon räknar varje krona som blir kvar.
På andra sidan stan byggs lyxbåtar och villor,
för de som redan har — de som alltid har.
(Refräng)
För pengarna tog slut när skatterna sänktes,
och välfärden föll för marknadens sång.
Moderater och SD ropar “frihet”,
men friheten dog för oss en gång.
När sjukas köer ringlar långa,
och barnen får vänta på sin vård.
Då vet vi vad det kostar,
när de rika får allt — och vi får stå där och se på.
(Vers 2)
Polisen bor i andra hand,
för lönen räcker inte till nå’n strand.
Han ser hur staden glider isär,
när tryggheten blir något man köper där.
Och varje löfte blev till damm,
när makten sålde hjärtat av vårt land.
De kallade det ordning, kallade det rätt,
men rättvisan gick hem, med ett trasigt hjärta lätt.
(Refräng)
För pengarna tog slut när skatterna sänktes,
och välfärden föll för marknadens sång.
Moderater och SD ropar “frihet”,
men friheten dog för oss en gång.
När sjukas köer ringlar långa,
och skolan får lappa sin sång.
Då vet vi vad det kostar,
när de rika får allt — och vi får stå där och se på.
(Brygga)
Och jag minns när vi byggde landet starkt,
tillsammans, inte var för sig.
Nu står vi kvar på olika sidor,
och undrar — vad hände med “vi”?
(Sista refräng)
För pengarna tog slut när skatterna sänktes,
och välfärden dog i tystnadens sång.
Moderater och SD, ni sa “framtid”,
men framtiden gick sönder den gång.
För Sverige var mer än siffror och mål,
det var trygghet, gemenskap, och livets tråd.
Men pengarna tog slut — och hjärtat med.
(Outro)
Så tänd ett ljus för dem som står i kö,
för vården, för hoppet som aldrig dör.
För vi vet att ett land står inte pall,
när de rika får allt — och folket får ta smällarna i fall.