Simon, vägens kung

[Verse]
Simon vaknar tidigt, när morgondiset ligger tätt,
Med en kopp svart kaffe, han startar varje färd.
Hans lastbil glänser, där på parkeringens kant,
Med ett leende på läpparna, tar han ett djupt andetag.
[Verse 2]
Han älskar friheten, där vägarna sträcker ut,
Dag som natt, bortom städer och byar han tutar.
Motorljudet sjunger, som en trygg gammal vän,
Och varje mil han kör, är som hemma igen.
[Chorus]
Simon, vägens kung, med sitt hjärta fyllt av mod,
På långa sträckor, ser han landskapet gro.
Med blicken fäst framåt, och vinden i sitt hår,
I sin dröm lastbil, finner han allt han behövde få.
[Verse 3]
När natten faller, och stjärnorna tänds på nytt,
Ser han månens ljus, som en vägvisare trygg.
Vägarna ensamma, men han känner ingen fruktan,
För vägens sång är hans, ett evigt kärt uttryck.
[Verse 4]
Från norr till syd, och öst till väst,
Simon kör vidare, i sitt eget ökenfest.
Gator och landsvägar, går under hans hjul,
Ingen plats är för fjärran, inget stopp för ful.
[Chorus]
Simon, vägens kung, med sitt hjärta fyllt av mod,
På långa sträckor, ser han landskapet gro.
Med blicken fäst framåt, och vinden i sitt hår,
I sin dröm lastbil, finner han allt han behövde få.