Satelliter utan omloppsbana

Första gången jag såg dig var det snö i april,
spårvagnarna skar genom natten som en felstavad bild.
​
Du log som om du redan visste hur det slutar till sist,
som en hemlig överenskommelse mellan mörker och brist.
​

Staden stod i brand i våra trasiga hjärtan,
vi målade framtid på spruckna fasader.
​
Allt vi lovade var större än vi själva,
vi var barn i ett krig utan generaler.

Pre-chorus
Och jag sa att jag var bättre nu,
men sanningen var sämre än så.
​
Du höll min hand som om den vägde ton,
som om varje steg var sista gången vi går.

Refräng (ny)
Vad ska vi med förlåtelser till
när landskapet mellan oss är aska och glas?
Våra namn står kvar i ruinerna
som nån glömd instruktion om hur man går isär.

Och finns det ens ett hem att gå tillbaks till
när adressen brunnit ut ur våra bröst?
Vi följer gamla kartor över städer som försvunnit,
två satelliter utan omloppsbana kvar.

Vers 2
Vi ärver vår skuld som gamla möbler i en trappuppgång,
står kvar i samma kö, fast kön tog slut för länge sen.
​
Du sa att jag var rädd för att bli någon jag inte styr,
jag skrattade och bytte ämne innan sanningen hann krypa in.

Minns hur vi gick genom parker som ingen längre sköter,
där lekplatserna rostar och grafittin tappat färg.
​
Du sa att ingenting dör, det bara ändrar form,
men vi två blev bara tystnad i en fullsatt vagn.

Pre-chorus
Och jag sa att jag var ärlig nu,
men mina lögner lät precis likadant.
Du såg rakt igenom varje försvar,
som röntgen på ett trasigt organ.

Refräng (samma)
Vad ska vi med förlåtelser till
när landskapet mellan oss är aska och glas?
Våra namn står kvar i ruinerna
som nån glömd instruktion om hur man går isär.

Och finns det ens ett hem att gå tillbaks till
när adressen brunnit ut ur våra bröst?
Vi följer gamla kartor över städer som försvunnit,
två satelliter utan omloppsbana kvar.

Stick
Den här staden har ett hjärtfel,
slår ojämnt under asfalten.
Alla broar vi har bränt nu
lyser som katedraler i brand.
​

Om förlåtelse är nåt som händer
långt efter sista ordet sagts,
så står jag kvar på samma plats
med händerna tomma men öppna.

Sista refräng (kan vara halv eller hel)
Vad ska vi med förlåtelser till
när landskapet mellan oss är aska och glas?
Om det finns en väg som leder dig hem,
lovar jag att flytta mina spöken därifrån.

Och finns det ens ett hem att gå tillbaks till
när adressen brunnit ut ur våra bröst?
Vi följer gamla kartor över städer som försvunnit,
två satelliter utan omloppsbana kvar.