Bamses sång

Bamse är en mops med en mage gjord för mat,
nosar runt i huset som en liten diplomat.
Gosa upp mot mamma, det är bästa som han vet,
sen snarkar han i soffan – ja, han sover riktigt fet.

(Chorus)
Bamse, Bamse, lilla mops så söt,
äter allt han hittar, ångrar inget, gör det sött.
Men regnar det på himlen, då är livet helt förstört,
han tittar ut och muttrar: “Nej, jag går ej ut – jag är för trött.”

(Verse 2)
Han är långsint som få, glömmer aldrig vad som skett,
men ge honom en godis och allt är plötsligt lätt.
Han rullar sig i sängen, vill ha täcket som sin tron,
och snarkar som en gammal farbror – fast i miniformation.

(Chorus)
Bamse, Bamse, lilla mops så söt,
gosar sig igenom dagen som ett varmt och mjukt paket.
Mamma är hans hjärta, hemmet är hans slott,
en kung i mopsformat som charmar alla på sin lott.

(Bridge)
Och när kvällen kommer kryper han så nära,
viskar med sin mopsblick: “Släpp mig aldrig kära.”
Mjuk som en kudde, men svartsjuk som en kejsare,
Bamse är en mops – och världen kunde inte vara bättre.

(Chorus – kort)
Bamse, Bamse, vår mops i varje steg,
sötast i planetens hela moppegillt gäng.
Han älskar mat och mamma och att sova varje natt,
och vi älskar honom mer än allt, vår lilla moppeskatt.