Jerry och Sommarmyggorna

[Vers]
Jerry sitter på bryggan vid Liden,
med fiskespöet i handen, han känner friden.
Men myggorna surrar, de förstör hans ro,
med varje bett växer hans inre tro.

[Vers]
Han svär och viftar, försöker få dem bort,
men myggen i Liden, de ger aldrig upp så fort.
Men fisken nappar, och han glömmer sitt groll,
för i den där stunden, är allt ändå så full.

[Refräng]
Åh, myggorna i Liden, jag hatar er så,
men fisket i sjön får hjärtat att slå.
Sommarnätter är långa, med myggbett som bränner,
men friheten i Liden, det är den jag känner.

[Vers]
Han minns sin pappa som lärde honom allt,
om att fiska i floden, både varmt och kallt.
"Ta med ett myggnät", sa pappan med skratt,
men Jerry glömmer alltid det, och blir jämt för matt.

[Bridge]
Han tänker på livet, där på sin plats,
med myggbett på armarna och en fisk som satt fast.
Livet är enkelt, när själen är fri,
trots myggornas plåga, så stannar han i harmoni.

[Refräng]
Åh, myggorna i Liden, jag hatar er så,
men fisket i sjön får hjärtat att slå.
Sommarnätter är långa, med myggbett som bränner,
men friheten i Liden, det är den jag känner.