Riggan i Kalvsvik

[Vers 1]
Riggan i Kalvsvik, pensionär med livets frid,
En röd stuga vid sjön, där gård och drömmar vild.
Varje morgon på verandan, med kaffekopp och ro,
Ser ut över böljande vatten, medan vinden viskar så.
[Vers 2]
I trädgården vid huset, där pelargonerna står,
Och blommorna som gror, de berättar sommarens år.
Hon gräver med sina händer, i jorden varm och djup,
Ger liv åt färgrik skönhet i varje litet krus.
[Refräng]
Riggan i Kalvsvik, där himlen möter sjö,
Med naturens lugna stämma, där fjärilarna böj.
Med blommor som hon vårdar, och solen som ger liv,
Lever hon sin dröm i sin egen värld, så fri.
[Vers 3]
När kvällens skugga faller, och månen stiger klar,
Sitter hon vid brasan, med minnen av de dar.
Barnbarnen som leker, bland träden som hon ser,
Deras skratt som ekar, ger hjärtat värme mer.
[Vers 4]
Ibland tar hon sin gamla cykel, längs stigarna så smal,
Genom skogen till sjön, där bad och sommarval.
Hon plaskar med sina tår, i det klara, kalla vatten,
Och minns sin ungdomstid, när friheten var all.
[Refräng]
Riggan i Kalvsvik, där himlen möter sjö,
Med naturens lugna stämma, där fjärilarna böj.
Med blommor som hon vårdar, och solen som ger liv,
Lever hon sin dröm i sin egen värld, så fri.