När pengarna tog slut v2

Det var en stad där alla kände nån,
där vården fanns när livet gick isär.
Men nu är ljusen släckta i korridoren,
och sjuksyrran går hem — för ingen är där.
Hon jobbar natt, men lönen krymper,
hon räknar varje krona som blir kvar.
På andra sidan byggs villor i solen,
för de som alltid redan har.
(Refräng)
För pengarna tog slut när skatterna sänktes,
och välfärden föll för marknadens sång.
De ropar “frihet” — men vem är fri,
när tryggheten försvann en gång?
När köerna växer, när barnen får vänta,
när hoppet tystnar i en korridor.
Då vet vi vad det kostar,
när de rika får allt — och vi får stå där och se på.
(Vers 2)
Polisen hyr sitt hem i stan,
för lönen räcker inte nånstans.
Han ser hur trygghet blir till varor,
när oron säljs till högst pris i land.
De kallade det ordning, kallade det rätt,
men rättvisan gick hem med trasigt hjärta lätt.
(Brygga)
Jag minns när vi byggde landet starkt,
tillsammans, inte var för sig.
Nu står vi kvar på olika sidor,
och undrar — vad hände med “vi”?
(Sista refräng)
För pengarna tog slut när skatterna sänktes,
och välfärden dog i tystnadens sång.
De sa “framtid”, men glömde folket,
och framtiden dog den gång.
För Sverige var mer än siffror och mål,
det var trygghet, gemenskap och livets tråd.
Men pengarna tog slut — och hjärtat med.
(Outro)
Tänd ett ljus för dem som står i kö,
för vården, för hoppet som aldrig dör.
För vi vet att ett land faller till slut,
när de rika får allt — och resten tar smällarna ut.