Eld över Norrköping

(Vers 1)
Stålkall morgon, gatlyktors sken,
maktens korridor, där lögner går igen.
De talar om trygghet med kalla ögon blå,
men folket fryser – vem ska stå emot då?
(Pre-Refräng)
Han reser sig ur askan, med pennan som sitt svärd,
mot hatets gråa flodvåg, mot köpta fina ord.
(Refräng)
Eld över Norrköping!
Rösterna brinner, hjärtan slår i takt.
Eld över Norrköping!
Niklas står upp när mörkret blir kompakt.
Mot rasistens gift, mot högerns kalla blick –
Eld över Norrköping, vi ger oss aldrig, aldrig!
(Vers 2)
De ropar “ordning”, men menar kontroll,
de säljer rättvisa – men till högsta dollarns roll.
Han går på möten, står ensam ibland,
men sanning väger tyngre än bekvämlighetens brand.
(Pre-Refräng)
Han vet att vägen bränner,
men tystnad dödar mer.
Så han skriker i vinden,
för alla som inte ler.
(Refräng)
Eld över Norrköping!
Rösterna brinner, hjärtan slår i takt.
Eld över Norrköping!
Niklas står upp när mörkret blir kompakt.
Mot rasistens gift, mot högerns kalla blick –
Eld över Norrköping, vi ger oss aldrig, aldrig!
(Brygga – breakdown)
Slå trummor som hjärtslag, krossa fasader av sten,
friheten är vild, inte välpolerad len.
De försöker tysta, men ekot blir kvar –
i fabriksstadens blod, där motståndet har svar!
(Refräng, sista)
Eld över Norrköping!
Vi reser oss igen, ur grå betong och slit.
Eld över Norrköping!
Tills rättvisa blir vår melodi!
Mot rasistens gift, mot högerns kalla blick –
Eld över Norrköping, vi ger oss aldrig, aldrig!
(Outro – growl)
“Ingen tystnad mer — bara eld över stan!”