In

**Taket är samma som marken, medge, en plan slätt.
Jag säljer inte dessa droger, bara en annan som köper den, i ett snett.
**Men jag betalar för min lycka, som skär i min olycka,
Bär på ödleskinn, en märklig syn, som en skuggig lycka.
**Här är svart massa, ingen av oss fromma,
Kommer för att sätta frimärken och försöka pröva oss, i denna tysta somma.
**Tandvärken av angreppen, när känslan ska bedöva,
Av starka stormar som ska smidas, medan allt strider och lovar.
**Hjärtat, stenristat, sprids som smitta ner,
När en försöker smita från Shiva med förböner, en tyst värld utan mer.
**Betalar för ineffektiva maskrosor, allmosor,
Högfärdigheter och vardagligheter
Krossar fönsterrutor, lämnar ärrbildningar som sorger.
**För den skala som jag själv skapat,
Tyfustankar fastnar i ett drama, inkapslat,
Som en fångad själ i mörkret, där ingen är hatat.
**Den vägen tvingar en att brista ribba,
Giftet blev fler än virus, celler i mitt rum, än stjärnorna som glimmar i en dimma.
Dieter ur blodpölar växer ur en dimma,
Så anpassad, där endast ord flödar, en evig samsara, utan rimma.
Hook
**Inga nya vänner, bara dimma i sin yta med vinden,
Döda celler sätter käppar i vindbyar på min hy, som en svindel.
**Allt är avsky, inget att ge,
Ärrvävnad vill tillfriskna, men matchar blödningen på mina läppar, en tyst hemlighet, en strid utan se.
Vers2
**Inga vänner är bättre än nya, för dessa svänger falskt,
Lurar mig själv och tilltvingar, skiljer mig till askan, en mask.
**Snarare växer enhetliga tankar på min hjärnstam,
Nu skriver jag dikter till en svartkråka, som en tyst och mörk fam.
**Extensiva fega som alltid visar sin jakttid,
Varvid där, som en korrekt tolkning av underhållning, i ett svek som bjuder vid.
**Försatt enfaldig av min solnedgångskant,
Till en dominoeffekt, tills jag ger bort allt och blir ledig, en tyst och stilla rant.
**Maxeffekt av fysiskt förfall blir en påskrift,
Till en hetsande stenmålning, där skuggan är mitt livs sikt.
**I himlens vittnesbörd, på en våning, är jag hög som en sten,
Med röda ögon och ögonlock nedsjunkna, som en dröm utan mening, ett tomt sken.
**Huden är som brynsten, snö och blått, livet är rått,
"Brister", skicka mig ner i min gravsten, där allt har stått.
**Glimmer, glans som ädelstenar, vintern döljer bröstben,
Med en sandbindare av sin frånvaro, signerat av mig, en ensam hymn.
**Xoskelett avgiftat, även som dödssiffran, avvisande,
Stämmer som om dagarna var räknade, brändes sakta, allt mer försvinnande.
Hook
**Inga nya vänner, bara dimma i sin yta med vinden,
Döda celler sätter käppar i vindbyar på min hy, som en svindel.
**Allt är avsky, inget att ge,
Ärrvävnad vill tillfriskna, men matchar blödningen på mina läppar, en tyst hemlighet, en strid utan se.