Prebens bekännelse

Vers 1

Det sägs i Göteborg att när vinden vänder rätt,
då hör man Preben skratta, högt och lätt.
Med tält på ryggen och flaskan i hand,
ger han sig ut som stadens egen strand.

Han cyklar genom gatorna – nästan som en fana,
inte en tråd på kroppen men ett brett, nöjt flin i pannan.
“Jag är bäst i världen!” ropar han i skyn,
handbollskung på cykel, solbränd och i frid och fröjd.

Refräng

Preben på pedalerna, fri som en gasell,
i tank top när det passar, annars naken och snäll.
Han sträcker ut sina armar, tar världen i sin famn,
“Jag älskar Göteborg – och jag älskar mig själv, minsann!”

Vers 2

Han tälter där det blåser, i parker, på torg,
sömnen smakar bättre med lite procent i borg.
Ledare som går förbi får höra hans sång,
han sjunger falskt men hjärtat slår så stolt och så lång.

Han rycker lite i tofsen som en triumfgest,
“Preben, du är kungen! Du är bäst och näst bäst!”
Och folk de pekar, skrattar, tar sina telefoner fram,
“Det här är konst, det här är kultur, det här är bara han!”

Refräng

Preben på pedalerna, fri som en gasell,
i tank top när det passar, annars naken och snäll.
Han sträcker ut sina armar, tar världen i sin famn,
“Jag älskar Göteborg – och jag älskar mig själv, minsann!”

Mellanspel – talat

Om du frågar om handboll, då blir det riktigt stort,
han förklarar taktik och visar alla hur man gjort.
Med hybris i hjärtat och glimten i sin blick,
“Jag tränar bäst på jorden – det är enkelt, det är skick!”

Vers 3

Så rullar han vidare, på grus och asfaltsskor,
utan bromsar, utan oro, men med livets eget rosor.
Och alla som ser honom får med sig ett skratt,
för Preben är en legend, om än lite halvt förvirrat satt.

När kvällen lägger sig över Göta älvs blå vän,
hörs en sång i mörkret om frihet och procent.
Ett tält som fladdrar, en tofs som viker sig lätt,
och Preben som ropar: “Jag är bäst – glöm det aldrig rätt!”

Refräng – stort och sista

Preben på pedalerna, fri som en gasell,
i tank top när det passar, annars naken och snäll.
Han sträcker ut sina armar, tar världen i sin famn,
“Jag älskar Göteborg – och jag älskar mig själv, minsann!”

Ja han älskar Göteborg…
Och han älskar sig själv, minsann!