Dalszöveg
[Verse]
På verandan vid havet han sitter nu,
Bengt vår pappa, med himmelen blå.
Tidningsmannens värv har han lämnat,
Nu är tiden hans egen att förstå.
[Verse 2]
Åtti'o fem år har han levt sitt liv,
Framgångsrik och respekterad är han.
Med familjen nära, känner han frid,
Livet är härligt på denna verandan.
[Chorus]
Bengt, vår pappa, farfar och morfar,
Ser ut över havet, finner ro.
Dagarna går, men minnena stannar,
Vi firar dig nu, i glädje och tro.
[Verse 3]
Tidningspressens värld var hans domän,
Men nu är det havet som lockar mest.
Barndomsminnen väcks till liv igen,
Med barnbarnen nära, är han som bäst.
[Verse 4]
Bengt, han njuter av varje stund,
Skratt och tårar, allt har sin plats.
I livets melodi, där finns ingen ångest,
Med familjen runtom, där finner han sin plats.
[Chorus]
Bengt, vår pappa, farfar och morfar,
Ser ut över havet, finner ro.
Dagarna går, men minnena stannar,
Vi firar dig nu, i glädje och tro.