Djupdyk

Vers 1:
Jag dyker för djupt – syret tar slut.
Jag kan inte rädda dig om språket inte finns i ditt blod.
Det är simma eller sjunka, och de flesta drunknar.
Vissa håller sig flytande – kan rida på vågen.
Andra spolas upp med sand i munnen, brända av solen.
Jag tar nattskiftet medan staden sover;
i en värld av mixtape’s och skruvade beats
spottar jag som om livet hängde på varje rad.

Refräng:
Jobbar sent om natten – inte för att vi hatar ljuset.
Det känns bara rätt; låtarna blir som bäst i nattens rus.
Tankar smyger sig fram när folk ligger och sover,
vi drar ord ur drömmarna – ner i djupet.
Det är ett djupdyk – folk ligger och sover,
vi drar ord ur drömmarna – ner i djupet.
Kom ihåg: vi hatar inte ljuset,
det känns bara rätt; låtarna blir som bäst i nattens rus.

Vers 2:
Handgemäng är för länge sen förbi;
beväpnad till tänderna – det här är ett bombhot.
Kör nattskift – långt förbi allt vett och sans,
vi spelar för att vinna medan ni räknar förluster.
Grymt manskap – originella rim, is längs din ryggrad.
Ingen teater – vi kör endast ren taktik,
slår ut era plastgangstrar som lite praktik.
Är våldsam till naturen, men jag hyser inget hat.
Gillar folk ungefär lika mycket som de gillar mig.
Har inte hittat ett artigt sätt att säga ”Dra åt helvete!”.
Håller mig för mig själv numera, men ibland får jag nog av mig själv.
Har min egen krets – älskar mitt folk, blöder för dem.
Behöver inga nya; det är vi mot världen.

Brygga:
Jag är ingen vampyr, men balanserar på en glödhet lina;
barfota på taggtråd – utmanar ödet i varje kliv.
Ingen varulv – men sätter tänderna i en stackars sate,
tömmer honom på blod tills hela staden badar i rött.
Ingen vålnad, ingen mara, häxa eller jätte –
men min crew har bäst chans att ta över hela scenen.
Jag skiftar inte form och byter ingen skepnad,
åker inte buss och snattar inga skivor längre.
Gjorde så förr – om du gör det nu själv,
har du nåt att pumpa i lurarna medan du glider runt.
Kämpar på och tar mina smällar – det är sanningen.
Om livet lärt mig något är det att det finns mycket att förlora.
Upprepar mig aldrig, varje show är unik.
Du är en blek kopia – du kan dö ut som en dinosaurie.

Refräng (igen):
Jobbar sent om natten – inte för att vi hatar ljuset.
Det känns bara rätt; låtarna blir som bäst i nattens rus.
Tankar smyger fram när folk ligger och sover,
vi drar ord ur drömmarna – ner i djupet.
Det är ett djupdyk – folk ligger och sover,
vi drar ord ur drömmarna – ner i djupet.
Kom ihåg: vi hatar inte ljuset,
det känns bara rätt; låtarna blir som bäst i nattens rus