Jimmys lilla marionett

(Vers 1)
Uffe tog sin slips och kavaj, gick till jobbet med ett leende,
sa “nu ska jag styra landet, med ordning och lite elände”.
Men bakom ridån satt Jimmy, med ett snöre i var hand,
och varje gång Uffe talade, ryckte det till nå’nstans ibland.
(Refräng)
Han är Jimmys lilla marionett,
dansar när fiolen är rätt.
Säger “ansvar och trygghet” med perfekt dialekt,
men takten är satt – av Jimmys orkest’.
(Vers 2)
Det skulle bli stabilt, det skulle bli blått,
men snart var det nån annan som bestämde vad som gått.
För när SD hostar i riksdagshusets sal,
då svarar Uffe: “Ja, vi tycker likadant i allt det där, så klart.”
(Refräng)
Han är Jimmys lilla marionett,
dansar när fiolen är rätt.
Ett leende på läpparna, så nöjd och korrekt,
men rösten är styrd – av Jimmys projekt.
(Brygga)
Och folket undrar stilla: “Vem styr egentligen nu?”
När Uffe pratar “frihet”, men rösten låter gul och blå med brun kulör därtill.
Han säger “vi kompromissar”, men man ser det ju så lätt –
att snörena sträcks åt SD:s sätt.
(Refräng, sista)
Han är Jimmys lilla marionett,
snurrar runt i politikens nät.
Och när spelet är över, och ridån har gått ner,
står Uffe där och vinkar — men det är Jimmy som ler.
(Outro)
Så sjung en sång om frihet, men glöm inte det rätta sätt:
I Sverige styr den som drar i snörena — inte den som blir marionett.