Dalszöveg
[Verse]
Zeke i sin Subaru, en riddare med skidåkarsjäl,
Glider ned för backen, i en vintersaga så skäl.
I ett land med en meter snö, där själen får sitt ro,
Med whisky i termosen, går färden aldrig emot.
[Verse 2]
Han vaknar tidigt gryning, med valla på sina skidor,
I varje brant och puckel, blir hans hjärta bara bredare.
Google-bränna på näsan, solens kyss i vitt land,
Men Zeke han bryr sig inte, när skidorna bär hans blodsband.
[Chorus]
Han är Zeke, den skidåkande riddarn’,
Med stålkanter och livsgnista, han är stjärnan.
I snöiga backar, där vinden vet hans namn,
Zeke lever drömmen, varje dag i det stora havets famn.
[Verse 3]
Hemkommen från bergen, vid brasan lagar han mat,
Med eld i köket, brinner hans passion så klart.
Grytor bubblar med kärlek, smaker som värmer själen,
Med varje tugga minns han dagens storverk på fjällen.
[Verse 4]
Vaggad av vindens sus, och månen högt i skyn,
Drömmer han om nya äventyr, i den bländande vintersyn.
Med skissemellan sina händer, smider han nya planer,
En riddare på skidbacke, som följer hjärtats baner.
[Chorus]
Han är Zeke, den skidåkande riddarn’,
Med stålkanter och livsgnista, han är stjärnan.
I snöiga backar, där vinden vet hans namn,
Zeke lever drömmen, varje dag i det stora havets famn.