Dalszöveg
[Verse]
Robert kom i rök och damm, på sin gamla fyrhjuling,
Rullade in genom Blötberget, med flaska i handen, svajig och tung.
Hjärtat slog i takt med motorn, hans blick var dimmig och full,
Men han blev inte ensam länge, alla mötte honom vid vägskälets skull.
[Verse 2]
Blötbergsbor samlades snabbt, dragna av doften av brännvin,
Gnistrande ögon, hög ljudnivå, skratt och vrålande sång av en svin.
Robert slogs ned vid eldstaden, där flaskor gick runt i ring,
Ångorna steg och natten väckte, en otyglad fest igång.
[Chorus]
Fylla och fyrhjulingar, här i Blötbergets natt,
Själar som brände, i livets eld, ingen broms i nattens matt.
Grå moln och grusvägar, där alla tog för sig fult,
Välkommen till Blötberget, där det aldrig tar slut.
[Verse 3]
Robert grep sin gamla gitarr, strängarna klang i höstnatten.
Alla samlades i en cirkel, utom besinning och med skratt.
Hans röst var grov och känslig, fylld av livets smärta,
Sånger om brustna hjärtan, som ekade över den ödsliga gården.
[Bridge]
Morgonen kom kall och stilla, med misstro och baksmälla,
Men minnen av den galna kvällen, värmde hjärtan som en glädjans fälla.
Ingen ångrar Blötbergets timmar, där firandet aldrig dör,
Där alla är välkomna, oavsett var man hör.
[Chorus]
Fylla och fyrhjulingar, här i Blötbergets natt,
Själar som brände, i livets eld, ingen broms i nattens matt.
Grå moln och grusvägar, där alla tog för sig fult,
Välkommen till Blötberget, där det aldrig tar slut.