Fernemar och Helena

[Verse]
Fernemar jobbar natt på den gamla fabriken,
Under stjärnorna drar han djupa tankebrickor.
Vertyg i hand men tankarna på flykt,
Han drömmer om Helena, en sådan mystisk lust.
[Verse 2]
Maskinen brummar, tiden den står still,
Tung i sitt hjärta, men ändå så il.
Han ser genom diset, det lysande ljuset,
Med Helena i tanken, hans kväll blir ju vilsam.
[Chorus]
Fernemar drömmer om Helena Bergströms behag,
Medan natten går långsamt, väcks en ljuvlig saga.
I skuggan av månen, i drömmens varma famn,
Helena i hans tankar, värmer själens kram.
[Verse 3]
Livet på fabriken, det kan vara hårt,
Men i nattens stillhet, Fernemar finner tröst.
Med Helena i tanken, snurrar världen runt,
Han är en nattens kung, i sitt stjärne-hav så tunt.
[Verse 4]
När arbetets rytm dövar sorgernas sång,
Följer han hjärtats hemliga gång.
I varje kort paus, när han vakar i skift,
Ser han hennes leende, hans hjärta får en lyft.
[Chorus]
Fernemar drömmer om Helena Bergströms behag,
Medan natten går långsamt, väcks en ljuvlig saga.
I skuggan av månen, i drömmens varma famn,
Helena i hans tankar, värmer själens kram.