Ensam är inte stark

Fredag efter fem. Alla har gått hem.
Men det brinner i min mailkorg. Jag sitter kvar. Jag är Ombudet.
Försäkringskassan. Min arbetsplats. Vår stridszon.
​
Jag kom in för att göra skillnad, med juridikens svärd.
Akademiker mot byråkratin, en ensam, tyst färd.
"Ser medlemslistan; det är lönerevision igen.
Chefen pratar potten, men jag vet vad avtalet säger, min vän.
De trycker 'maximal effektivitet', men jag ser bara sjuka fall.
De ignorerar stressen, men jag är väggen de ska falla mot, i alla fall.

Fick mail sju på kvällen – Angående diskrimineringsfall
De vill snika medlem på jobbet, men inte på min vakt!
​
Bakom stängd dörr, i förhandlingsrummet kallt.
Där kampen pågår tyst, men påverkar ändå allt – Allt!
Jag står upp för min medlem, för varje enskild röst.
Mot systemet som kväver, tills det inte finns någon tröst.
Saco-S ombud, min titel, mitt mandat.
Jag är kuggen som bromsar – när byråkratin har spårat ur, helt klart.
​
Min motpart, HR, det är en helt annan lek.
Med nollprocentshöjning, de ger oss en facklig reaktion, helt blek.
Men jag citerar paragraf, jag lyfter upp praxis, de kallar mig svår.
Men de ville ju att Kassan skulle bli 'gränspolis' – det gav oss fackliga sår!"
Jag tar det personligt, för moralen är vår sköld.
Vi ska inte tvingas till tvivel, när vi bara vill vara fyllda av välvilja, ingen köld.
Mertidsersättning? De ville göra det fult och billigt.
Jag tryckte på Villkorsavtal-T, sa: 'Är du verkligen villig?

De kan äga byggnaden. De kan ha makten i siffran."
Men min röst... den väger tungt Den bär upp våra medlemmar."

Bakom stängd dörr, i förhandlingsrummet kallt.
Där kampen pågår tyst, men påverkar ändå allt – Allt!
Jag står upp för min medlem, för varje enskild röst.
Mot systemet som kväver, tills det inte finns någon tröst.
Saco-S ombud, min titel, mitt mandat.
Jag är kuggen som bromsar – när byråkratin har spårat ur, helt klart.

Jag är protokollförare. Jag är förhandlaren. Jag är VILJAN
​
Ja, visst. Vi ses på måndag