Stackars lilla Martin

Stackars lilla Martin, låg i soffan som ett vrak
snorpapper som tapeter, hostar som ett trumsolo av brak
Näsan helt i strejk, den vägrar samarbetá
andas genom munnen, som en guldfisk – hur ska det gå, hur ska det gå?

Pre-chorus
Te med honung, Alvedon,
googlar symptom hela natten lång
”Är det här slutet nu?”
nej Martin, du har bara feber sju komma två


Stackars lilla Martin, åh vad livet är orättvist
förkyld i tre veckor, det är nästan terroristiskt
Från nästäppa till hosta, till lunginflammation deluxe
sjukdomsbingo klart, grattis! – du vann en extra hostattack plus


Läkaren sa “vila”, Martin hörde “lid”
räknar timmar, minuter, varje andetag i strid
Sängen är ett fängelse, täcket väger ton
och Netflix frågar vänligt: “Tittar du fortfarande, mon ami?”


Soppa kallnar, näsan rinner,
livet passerar förbi i slow motion-minner
Hjälte utan publik,
med inhalator och dramatik


Stackars lilla Martin, sjukast i hela stan
hostar så grannarna tror det är byggprojekt på plan
Från snuva till katastrof, vilken resa, vilken show
Oscar till bästa huvudroll: “Man med näsduksberg och feberglow”


Men mitt i snoret, mitt i eländet
finns en sanning som ingen kan förneka än det
att när Martin väl blir frisk igen
kommer han glömma allt… tills nästa gång, min vän


Stackars lilla Martin, res dig ur din säng
med röd näsa, rosslig röst och hjältemod i dräng
Du överlevde snuvan, hostan och lungornas krig
nu går du ut i världen – immun i minst… en vecka till, typ, kanske, eventuellt, förhoppningsvis.