aldrig vi

Du kom in med blicken, så rak, så naiv

Och jag log först av artighet, men fastnade i ditt driv

Du pratade om drömmar jag för längesen begravt

Och jag kände något röra sig där jag trott allt redan avstannat


Du var så ung, så oförstörd, som en bok jag redan läst

Men du skrev nya rader mellan varje andetag jag fäst

[Refräng]

Och jag borde vetat bättre, borde aldrig släppt dig in

Men du satt där i mitt kök och vände hela världen min

Jag sa: ”Det här är bara nu, inget vi kan kalla för”

Men ditt leende sa tyst: Du vet att jag redan är här

[Vers 2]

Vi smög som skuggor mellan stadens gamla hus

Tog sena spårvagnar, delade cigaretter, hjärtslag och brus

Du sa att ålder bara är siffror på ett papper

Men jag visste att du ännu inte lärt dig säga farväl utan att skratta


Och varje gång du såg på mig, såg jag vad jag saknat

Men jag såg också vad du skulle bli, och att jag aldrig kunde stanna

[Refräng]

För du var bara tjugo, och jag för långt ifrån

Och varje gång vi låg tysta, visste jag vad vi gömde oss ifrån

Du sa: ”Det här känns större än jag trodde det kunde va”

Och jag ville viska: Ja, men det är just därför jag inte kan stanna kvar

[Stick / Brygga]

Du kommer minnas mig som nåt förbjudet men fint

Nån som lärde dig älska med tvivel i varje litet andetag och blink

Och jag kommer minnas dig som sommaren jag svek

Och som värmen jag aldrig riktigt fick behålla – men ändå blev

[Sista Refräng – känslomässigt, nedtonad början]

Och nu är du äldre, jag vet inte var du bor

Men jag undrar om du tänker på den där natten när regnet föll och vi sa förlåt utan ord

Jag vet vi var för tidiga, för unga och för sent

Men du var den enda som såg mig – och det gör dig till mer än ett fragment

[Outro]

Så jag bär dig i mitt minne, men aldrig i mitt liv

Vi var en storm i stilla vatten, vi var allt – men vi blev aldrig vi