Ett Liv i "Trauma"

(Verse 1)
Zuzanna vaknar varje dag, livet känns så hårt
En gång fick hon strumpbyxor som var lite för små
Hon har vandrat i bergen, ja, det var en plåga
Och nu ska jag berätta om hennes största låga
(Pre-Chorus)
För en duva flög förbi, hon kunde knappt förstå
Den nuddade vid jackan, och det var nog ändå
För Zuzanna grät i timmar, du vet hur det kan va'
När livet slår så hårt med duvans kalla vingslag
(Chorus)
Åh, Zuzanna, stackars Zuzanna
Hur kan livet vara så hårt för dig, min vän?
Duvor, cyklar, syslöjdslärare i skolan
Du bär ett kors som ingen annan känner än
(Verse 2)
En gång på vägen till skolan, det var kallt och trist
En uteliggare åt en smörgås, du kan ju gissa resten visst
Han tappade den nästan, och det var nära på
Zuzanna darrade, för vad kan mer gå fel ändå?
(Pre-Chorus)
Och hennes syslöjdslärare, ospecifierat hemsk
Kanske gav ett garnnystan som var för tätt och trångt
Det är sådant som kan knäcka, och jag förstår det helt
Zuzanna har det svårt, livet är som ett fängelse
(Chorus)
Åh, Zuzanna, stackars Zuzanna
Hur kan livet vara så hårt för dig, min vän?
Duvor, cyklar, syslöjdslärare i skolan
Du bär ett kors som ingen annan känner än
(Bridge)
Vandrat i bergen, hennes skor blev lite smutsiga
Och ingen förstår hur ont det gjorde att vara där
Cykeln till skolan, och duvan där i parken
Ja, livet är för henne som en evig mardröm, jag svär
(Chorus)
Åh, Zuzanna, stackars Zuzanna
Hur kan livet vara så hårt för dig, min vän?
Duvor, cyklar, syslöjdslärare i skolan
Du bär ett kors som ingen annan känner än
(Outro)
Så nästa gång du klagar på ditt jobb eller din fru
Tänk på Zuzanna och hur tufft hon har det nu
För livet är ett trauma, det är smärta utan slut
Zuzanna är vårt bevis, att allting kan gå ut...