Lars och louise

(Verse 1)
Lars och Louise, de möttes en dag,
Två lärare med passion för varje elev och lag,
I klassrummets ljus, där kärleken grodde,
Två hjärtan fann varann, ingen kunde tro det.
(Refräng)
Nu bor de i Idelund, en plats så trygg och varm,
Med Emma och Freja, och Vimla på sin arm.
En liten familj, som växte fram av två,
Lars och Louise, deras lycka kan vi förstå.
(Verse 2)
De byggde sitt hem, där skogen möter hav,
Med skratt och små steg, varje barn blev deras krav.
Emma är den äldsta, med nyfikenhet så stor,
Freja är den yngsta, som gärna utforskar jord.
(Refräng)
Nu bor de i Idelund, en plats så trygg och varm,
Med Emma och Freja, och Vimla på sin arm.
En liten familj, som växte fram av två,
Lars och Louise, deras lycka kan vi förstå.
(Brygga)
När solen går ner, samlas de runt bord,
Med Vimla vid sina fötter, allt känns så stort.
En liten bygd, en värld av ro och frid,
Lars och Louise, de har allt de vill bli.
(Refräng)
Nu bor de i Idelund, en plats så trygg och varm,
Med Emma och Freja, och Vimla på sin arm.
En liten familj, som växte fram av två,
Lars och Louise, deras lycka kan vi förstå.
(Utgång)
Så lever de där, i sitt paradis på jord,
Lars och Louise, med sin kärlek som ord.
Idelund är hemmet där drömmar blir till,
Och Vimla, den lilla, springer runt som den vill.
Ja, Lars och Louise, de fann sin ro,
I Idelund med barnen, där tiden går så god.