Jonathan och sina sjömän

Jonathan stod på piren när kvällsbrisen kom,
vågorna sjöng och lockade honom.
Havet glittra’ som tusen små ljus,
och sjömännen log från sitt alldeles egna hus.

Åh Jonathan, du drömmer dig bort igen,
till saltstänkta skratt och sång med din sjökapten.
Du kastar kläderna, fri som en vind,
blir knullad i månens sken — du är modig som suger sjömanssnopp varje kväll.

Skeppet låg stilla, förankrat i natt,
sjömännen ropa: “Kom hit om du vill ha en skatt!”
Jonathan tveka’ men tog sen ett språng,
när han särade på sina skinkor, då börja en sång.

Åh Jonathan, du drömmer dig bort igen,
till saltstänkta skratt och sång med din sjökapten.
Du kastar kläderna, fri som en vind,
bada naken i månsken — du är modig som låter dig våldspenetreras av herr sjökapten.

Livet är kort och havet är stort,
så varför stå kvar på land och tänka för hårt?
Natten är varm och vågorna ropar ditt namn,
Jonathan svarar med kuken i hand.

Åh Jonathan, du drömmer dig bort igen,
till saltstänkta skratt och sång med din sjökapten.
Du kastar kläderna, fri som en vind,
knullad naken i månsken — där börjar äventyret, min vän.