Hund liv

Vers 1]
Han rullar ut på macken med ett flin i backspegeln,
740’n hostar till men startar som ett mirakel.
Bakluckan är rostig, men basen den går tung,
och hela stan vet vem som gasar natten lång och ung.

[Refräng]
Åh Gustav, du med dina bilder i handen,
du tror du är kung över hela landet.
Men flickorna skrattar, du blir kallad för hund,
och hjärtat ditt blöder i nattens sekund.

[Vers 2]
Han säger: “Kolla här bror, visst är hon fin?”
men alla bara skakar på huv’et och ler snett mot vin.
För varje gång han raggar, så brister nåt mer,
bakom kepsen döljer sig en grabb som inte vet vem han är.

[Refräng]
Åh Gustav, du med dina bilder i handen,
du tror du är kung över hela landet.
Men flickorna skrattar, du blir kallad för hund,
och hjärtat ditt blöder i nattens sekund.

[Brygga]
Han säger “Jag bryr mig inte”, men vi vet hur det känns,
när ingen längre svarar, när fyllan är din gräns.
Och 740’n hostar fram på grusväg klockan fem,
det enda som väntar är tomheten därhem’.

[Refräng – sista]
Åh Gustav, du med din skam i fickan,
du trodde du var nån, men förlorade blicken.
För flickorna minns dig, men inte med lust –
utan som grabben som blev ensam till slut.

[Outro]
Så där går han hem, under gatlyktans ljus,
röken från pipan och sorgen hans rus.
Och kanske i natt när han drömmer en stund,
hörs ett eko: “Gustav… du var aldrig en hund.”