Allt jag har

Hon står där i gryningen, på en tyst avdelning
Håller nån i handen, när livet går sin väg
Hon säger: “Du är inte ensam, jag finns kvar en stund till”
Och gömmer sina tårar bakom ett varmt leende


Hon ger så mycket mer än hon borde
Till människor hon knappt hunnit lära känna
Men när hon kommer hem igen
är hon mamma, partner, vän


För hon ger allt hon har, varje dag, varje natt
Till dom hon älskar, till dom som tappat kraft
Hon bär världen på sina axlar, men står ändå kvar
Hon säger: “Det är så här man älskar, med allt man har och är.”


I vardagsrummet skratt, nån låt från övervåningen
Hon väntar upp för sent igen, vill höra hur det gick
Sambons blick i kvällssol, ett löfte om att resa
“En dag tar vi barnen med, ser världen som den är.”


Hon drömmer om sand mellan tårna
Men står stadigt i stormarnas land
Hon vet att kärlek är tyngd ibland
För hon vet att det är värt det


För hon ger allt hon har, varje dag, varje natt
Till dom hon älskar, till dom som tappat kraft
Hon bär världen på sina axlar, men står ändå kvar
Hon säger: “Det är så här man älskar, med allt man har och är.”


När mörkret faller, och hon är trött på allt
Finns armar som väntar, en famn som håller fast
Och i tystnaden viskar hon:
“Jag skulle göra om allt igen.”


För hon ger allt hon har, varje dag, varje natt
Till dom hon älskar, till dom som tappat kraft
Hon bär världen på sina axlar, men står ändå kvar
Hon säger: “Det är så här man lever…”
Ja, “det är så här man älskar…”
Med allt man har och är.