Hilleviks källas förbannelse

[Vers 1]
I Trödje’s skugga, där mörkret bor,
Robin står vid Hilleviks kor.
Han tar en klunk, trots varningens röst,
Lortvatten flödar, en farlig tröst.

[Refräng]
Smaskens, säger han, magen blir lätt,
Men källan är farlig, en dödlig träff.
Innebandyspelare, utvecklingsstörda,
Dricker ur källan, deras öde förstörda.

[Vers 2]
Ståltrimmern surrar, ett lock han byggt,
Men källans förbannelse kan inte flytt.
Han ler mot varningar, trots allt han hör,
Men källans röst i hans öron förstör.

[Refräng]
Smaskens, säger han, magen blir lätt,
Men källan är farlig, en dödlig träff.
Innebandyspelare, utvecklingsstörda,
Dricker ur källan, deras öde förstörda.

[Bridge]
Vattnet är gift, men han ser det som guld,
En fälla i skogen, där mörkret är hult.
Robin, fly innan det är för sent,
Källans förbannelse är evigt bränt.

[Vers 3]
Nu står han ensam, hans ögon är tomma,
Källans röst har tagit hans själ, hans fromma.
Trödje viskar, Hillevik skriker,
Robin är borta, hans öde är riktigt.

[Refräng]
Smaskens, säger han, magen blir lätt,
Men källan är farlig, en dödlig träff.
Innebandyspelare, utvecklingsstörda,
Dricker ur källan, deras öde förstörda.

[Outro]
I Trödje’s skugga, där mörkret bor,
Robin är borta, källan tar fler.
Varningens röst, den ekar fortfarande,
Men källans förbannelse är evigt varande.

(Slut)