Kajans sång

**Vers 1**
Det är blå himmel utan brådska,
asplöv viskar mot vinden sen.
En svart fjäder mot morgonljus
och en röst som hittar hem.
Du säger ingenting jag inte vet,
men tystnaden bär som sten.
Vi delar höjden, delar utsikt —
två små hjärtan på en gren.

**Refräng**
Krax, krax — vi sjunger det vi kan,
över fälten, över stan.
Krax, krax — och världen blir len,
när vi är två på samma gren.

**Vers 2**
Allt där nere går för snabbt,
klockor tuggar varje steg.
Här är tiden bara luft,
och löven blir ett eget regn.
Du lutar dig mot vinden lite,
som om du kände vägen redan.
Jag svarar med ett skratt av luft,
och himlen svarar likadant.

**Refräng**
Krax, krax — vi sjunger det vi kan,
över fälten, över stan.
Krax, krax — och världen blir len,
när vi är två på samma gren.

**Stick**
Om grenarna brister och stormen vill slå,
så lyfter vi högre och låter den gå.
Du pekar mot ljuset där molnen tar slut —
vi hittar en riktning och resten blir ljud.

**Refräng (ut)**
Krax, krax — vi sjunger det vi kan,
över fälten, över stan.
Krax, krax — och allting blir sen,
när vi är två på samma gren.