Vi som aldrig fick bli

[Vers 1]
Du stod där som om du redan sett allt
Pratade om resor, böcker, livets djupa fall
Jag försökte hänga med, men jag var bara tjugo
Och du bar en sorts tyngd jag inte kunde förstå då

Ditt skratt var som ett glas rött vin i kvällssol
Din blick en fråga jag aldrig riktigt kunde svara på
Vi satt där i ditt kök, det luktade kaffe och parfym
Och jag visste inte om jag var en lek eller nåt du behövde nu

[Refräng]
Men jag ville vara större än jag var
Ville visa dig att ålder inte alltid har ett svar
Du sa: “Det här är vackert, men det är också fel”
Och jag försökte låtsas att hjärtat inte kände nåt alls

[Vers 2]
Vi gick genom staden som hemligheter
Skrattade för högt när vi visste att vi inte borde
Du höll min hand som om det brände
Som om du ville glömma nåt du aldrig riktigt kunde släppa

Och jag tänkte: “Det här kan vara början på nåt”
Men du visste bättre – du hade redan sett slut
Så du kysste mig som om du redan var på väg bort
Och jag lärde mig att kärlek ibland bara är ett lån

[Refräng]
Men jag ville vara din verklighet
Inte bara ett eko av nåt du en gång sett
Du sa: “Du kommer förstå sen, när du blivit äldre”
Men jag förstod redan då att jag aldrig skulle släppa dig helt

[Stick / Brygga]
Nu går jag genom samma gator, samma caféer
Men du finns kvar i varje spegel, varje sen kväll
Jag vet att vi var tillfälliga, men inte för mig
För du var början på allt jag nu vet hur man känner

[Sista refräng]
Och jag vet att jag inte var redo
Men du var det vackraste misstag jag gjort
Vi var aldrig menade att hålla
Men vi var mer än bara någon jag glömde bort