Obygdens hjärta

Vers 1
På gården i Granö går klipparen varm,
Bosse sköter gräset med millimeterns charm.
”Jag tar bara kanten,” men år efter år,
Blir åkern en matta där gräsklipparen rår.
Refräng
Obygdens hjärta, en plats för ro och skratt,
Med kärlek och drömmar, så starkt och glatt.
På gården där livet får andas och gro,
Finns ett hem fullt av kärlek – där blommorna bo.
Vers 2
I ekan på älven sa Bosse nåt kort,
”Mönn med andra åran,” men Annmari rodde bort.
Hon kämpade tappert men gick fel ändå,
Hon vände åt fel håll, frustrationen var stor,
Och pappa muttrade tyst: ”Det här blir en lång tur.”
Annmari, en konstnär med pensel och lera,
Men också en lärare, älskad och kära.
När fingrarna räknade fel inför klassen,
Hon gav dem ett finger – ett ofrivilligt skratt.
Refräng
Obygdens hjärta, en plats för ro och skratt,
Med kärlek och drömmar, så starkt och glatt.
På gården där livet får andas och gro,
Finns ett hem fullt av kärlek – där blommorna bo.
Brygga
Och när Bosse bygger, han gör allt själv,
Ingen annan kan mäta med hans perfekta själv.
Men be om hjälp? Nej, det blir kaos och kris,
För om det inte görs hans väg, då går det precis… inte.
Refräng
Obygdens hjärta, en plats för ro och skratt,
Med kärlek och drömmar, så starkt och glatt.
På gården där livet får andas och gro,
Finns ett hem fullt av kärlek – där blommorna bo.
Outro
Nu tindrar granen i Granös vinternatt,
Med glöggen på bordet och skratt efter skratt.
Er gård är som julen - varm och full av frid,
Ett hem fyllt med kärlek för all framtid.