En Smed Från Påkbo

[Verse]
Påkbo en vårdag, en smed står i sitt stall,
Han hör från andra sidan bergen, ett rop, ett kall.
Grannarna i Blötberget, två vilda själar,
Kokar hembränt och åker mopeder som galningar.
[Verse 2]
Han kastar smedhammaren, tar sin rostiga moppe,
Med varje knarrig start, han känner hjärtat hoppa.
Långt bortom kullarna, på grus och sprucken väg,
Väntar kaos och galenskapens lekande begär.
[Chorus]
Två fulla grannar, elden dansar fritt,
I Blötbergets skymning, där tiden står stilla på sitt sätt.
Hembränt i glasen, mopeder surrar som bin,
Med vinden i håret, känner han frihetens vin.
[Verse 3]
Påkbo känns som en dröm, en plats så ren och klar,
Men Blötbergets dunkel har en dragningskraft så stark.
Brorsan kommer med gitarren, och sången bryter fram,
De sjunger om gamla tider och dricker mörkbrännvinets damm.
[Chorus]
Två fulla grannar, elden dansar fritt,
I Blötbergets skymning, där tiden står stilla på sitt sätt.
Hembränt i glasen, mopeder surrar som bin,
Med vinden i håret, känner han frihetens vin.
[Bridge]
En natt i det vilda, där regler tappas bort,
Gränser suddas ut, och mörkret blir kort.
Morgonen kommer, en ny dag börjar gry,
Men minnena från kvällen, de kommer alltid att bestå.