Styrka i ett hej

Kraften i ditt hej, lyckan i ditt leende. Jag känner inte dig, du känner inte mig. I min ensamhet jag skriker av smärta. Smärtan av att inte höras eller synas. Jag knyter min näve och blundar, ditt hej och ditt leende får min hand att svalna. Mina ögon öppnas mot den gråa himlen, en ros färgar min mörka själ.Rosen visar ditt ansikte inom mig. Jag blickar ut för att fånga dig, du räds inte mig som främling. Vi möttes du log, jag släppte mitt vapen jag bar. Det vapen som skulle ge mig revansch mot min ensamhet. Jag gick med bestämda steg med hatet bankande inombords, hämnden skulle få finna ro. Men ditt hej va starkt nog att bryta min vägg, ditt leende öppnade min dörr. Jag såg en ros i din hand, du sträckte den till mig. Jag la ner mitt vapen öppnade min knutna hand och tog emot dig. Jag va för dig en främling, men du såg mig. Du förstod inte att du räddade så många liv. Jag vände på vägen och min ensamhet högg mig inte längre i ryggen. Jag blickar ut mot solens strålar som bryter det mörka. Jag håller en ros i min hand. Ditt starka hej, jag ler när jag tänker på ditt leende. Jag känner mig inte längre ensam, jag är någon. Du såg mig, log mot mig. Du sa hej. Jag står här med din ros i min hand och ler över att jag inte längre är tomhet och hat