latheten själv

Vers 1
Markus säger ”det här blir dyrt som fan”,
men jag såg kvittot – han skrev upp sin egen plan.
Han snackar mycket bygg, men när hammarn ska fram,
då hittar man Markus på väg till kaffebryggarn igen.

Refräng
För här på Solatum, vi rider på chans,
vi bygger med hjärtat, men glömmer balans.
Jonas tar det lugnt, han har alltid tid,
”det löser sig, Christoffer, ta en snus och rid.”

Vers 2
Jonas, han är smidig, men jobbar som en myt,
han försvinner på fikarast och syns inte på nytt.
”Jag ska bara kolla en grej” – sen är han borta,
jag tror han har en koja nånstans på kontoret i porten.

Refräng
För här på Solatum, vi rider på chans,
vi bygger med hjärtat, men glömmer balans.
Roger tittar strängt, men han ler ändå,
för han vet att vi fixar’t – fast vi sjabblar då och då.

Bridge
Roger är sheriffen, men pistolen är blank,
han jagar våra fel – men bjuder oss på dank.
Vi snackar budget som om vi kan matte,
men alla vet sanningen – vi gissar mest på latte. ☕

Refräng (repris)
Ja, här på Solatum, vi rider på chans,
vi bygger med hjärtat, men glömmer balans.
Jag roastar er nu, men jag säger det käckt –
utan Markus, Jonas och Roger vore bygget rätt knäckt.

Outro
Så höj nu era kaffekoppar, skratta lite grann,
vi är Solatums cowboys – vi gör så gott vi kan.
Och om nån frågar hur vi lyckas få det gjort,
säg ”vi har Christoffer… men han driver mest på stort.”