Höstens Melankoli

[Vers]
Löven faller, ett gyllene regn,
vinden viskar, en tyst refräng.
En stad i dimma, grå och still,
ett hjärta söker, men saknar en vilja till.

[Refräng]
Hösten, du sveper mig, mjukt men kallt,
ditt gyllene täcke, men natten är svalt.
En melodi i molnen, en ensam sång,
höstens melankoli, där jag hör hemma en gång.

[Vers 2]
Regnet spelar på fönstrets glas,
en rytmisk dans, som tiden tar.
Kaffekoppen ångar, ett andetag,
minnen av sommarn, nu ett bleknat drag.

[Refräng]
Hösten, du sveper mig, mjukt men kallt,
ditt gyllene täcke, men natten är svalt.
En melodi i molnen, en ensam sång,
höstens melankoli, där jag hör hemma en gång.

[Bridge]
Och i skymningens färger, ser jag ditt leende kvar,
men vinden river, tar det sista vi har.
En promenad i parken, lövens sista dans,
en dröm i oktobers sista glans.

[Refräng]
Hösten, du sveper mig, mjukt men kallt,
ditt gyllene täcke, men natten är svalt.
En melodi i molnen, en ensam sång,
höstens melankoli, där jag hör hemma en gång.