Petteri

(Vers 1)
Längs den dammiga vägen, där solen färgar kvällen röd,
Går Petteri med family, där hjärtat alltid stått i glöd.
Han planterar sina frön i marken, låter livet gro i fred,
Gräset svajar i vinden, som en hymn om lojalitet.

(Pre-Chorus)
Och när skuggorna faller, och det blåser kallt ibland,
Står han kvar med sitt gäng, med båda fötterna i land.

(Chorus)
För Petteri står kvar på vägen, med ryggen rak och själen sann,
När stormar dragit fram, är han den sista som försvann.
Även om Tenho lämnat family, gått åt eget håll nånstans,
Håller Petteri elden brinnande, ger gänget hopp och nytt balans.

(Vers 2)
På the path där drömmar vandrar, sitter skrattet alltid löst,
Där man delar sina sorger, sina minnen och sin tröst.
Han är den som lyfter andra, när världen känns för stor,
Och varje steg han tar i gräset bär på allt som kom och for.

(Pre-Chorus)
Och när natten sveper in, och månen lyser över land,
Finns han där med sina bröder, hand i trygg och trofast hand.

(Chorus)
För Petteri står kvar på vägen, med ryggen rak och själen sann,
När stormar dragit fram, är han den sista som försvann.
Även om Tenho lämnat family, gått åt eget håll nånstans,
Håller Petteri elden brinnande, ger gänget hopp och nytt balans.

(Bridge)
Och i gryningen hörs sången, den som aldrig tystnar här,
Om att förändring kan va svår, men man klarar den tillsammans när
Nån som Petteri går före, visar vägen dit man ska—
För lojalitet är starkare än allt som livet kastar varje dag.

(Chorus – sista)
För Petteri står kvar på vägen, där framtiden får ta sin form,
Han bär familjen vidare, genom solsken och genom storm.
Tenho gick åt nya vägar, men hans rötter finns nånstans—
I Petteri och gänget, som håller ihop med hjärtats chans.

(Outro)
Ja, han står kvar…
På vägen där gräset växer fritt…
Och family håller tätt intill.