Bygglärare

[Verse]
Kör sin bil på frostig väg, Linde rakt i sikte,
Daglig rutten känns så trist, varje krök och vik.
På skolan väntar ungar, skrikande i massor,
Hatet mot eleverna växer varje dag som går.
[Verse 2]
Rektorn är en jäkel, med ett ansikte av sten,
Byggläraren vill flytta, men vet ej vart han ska.
Varje dag känns som ett straff, inte som ett jobb,
Han knyter näven tyst och drar till nästa håll.
[Chorus]
Stannar vid bolaget, köper fem komma tre,
Kylskåpet är för tomt, och själen känns så trött.
Till kvällen steker svamp, och lyssnar på radion,
Fyllnar till i ensamhet, begraver alla såren.
[Verse 3]
Drömmer om en bättre plats, där han kan vara fri,
Ingen skriker, ingen bråkar, inga rektorskrig.
Men varje morgon vaknar, till samma mörka gryning,
Åker mot sin öde skola, med en känsla av förtvivlan.
[Chorus]
Stannar vid bolaget, köper fem komma tre,
Kylskåpet är för tomt, och själen känns så trött.
Till kvällen steker svamp, och lyssnar på radion,
Fyllnar till i ensamhet, begraver alla såren.
[Verse 4]
Ungarna ser honom komma, men ingen möter blicken,
De vet han hatar deras existens, försöker vara tyst.
Han öppnar en ny burk igen, den fem komma tre,
Och på kvällen steker svamp, hans enda lilla tröst.