När Joel och Emil gick på jakt

[Verse]
En kall morgon under hösten klar,
Joel gick i skogen, med bössan var han snar.
Han såg storoxen ståtlig, tyst som en fläkt,
Han siktade noga och gjorde det rätt.
[Verse 2]
Emil gick brevid och sökte sitt byte,
Djupt in i skogen, där älgarna höll sig skyggt.
En ko och två kalvar kom inom syn,
Han sköt dem alla, utan tvekan, i en regnig stig.
[Chorus]
Joel fick sin storoxe, mäktig och stor,
Han blev hyllad i jaktlaget som en genuin hjältebroder.
Men Emil gjorde fel, sköt en älgko med små,
Från hemskogen utesluten, han fick inte vara med dem längre då.
[Bridge]
Vänner blev till främlingar, en sorgsen tid,
För jaktlaget var lagen alltid vid sin sida.
Joel gick fram med stolthet, men sänkt var Emils huvud,
I jakten fann vi både ära och förlust, nåt vi aldrig skulle tro.
[Verse 3]
Nu sitter Emil ensam, utan en plats,
Med minnen från skogen, där kärleken brast.
Joel berättar stolt om sin stora fångst,
Men i händelsernas skugga finns bitterhetens ångst.
[Chorus]
Joel fick sin storoxe, mäktig och stor,
Han blev hyllad i jaktlaget som en genuin hjältebroder.
Men Emil gjorde fel, sköt en älgko med små,
Från hemskogen utesluten, han fick inte vara med dem längre då.