Micke o Anna

På Berghem står ett litet hus i kvällens varma sken,
där Micke sitter på bron och Anna ler igen.
I trädgår’n springer Hedda, en pudel mjuk och glad,
och sommarn doftar kaffe och nyklippt gräsmatta

Åh Micke och Anna, livet rullar på,
i raggarbilen när solen börjar gå.
Med Hedda där bak och radion lite högt,
livet känns så gött.

När vintern kommer stilla och snön blir djup och vit,
då packar de sin bil och kör
Till fjällstugan i Yttervik där brasan alltid tänds,
där tystnaden och stjärnor blir deras bästa vän.

Åh Micke och Anna, livet rullar på,
i raggarbilen när solen börjar gå.
Med Hedda där bak och radion lite högt,
livet känns så gött.

Och ibland tar de husbilen, rullar längs en väg,
med kaffe i en termos och vinden som ett drag.
De skrattar åt små minnen och planerar nästa tur,
för världen känns så stor när man åker på äventyr.

Från Berghem till fjällen, från sommar till snö,
med Hedda som sällskap vart vägarna än går.
Och varje gång i Söderköping när glasskön blir lång,
då säger Micke: “Anna, det här är vår sång.”

Åh Micke och Anna, livet rullar på,
genom sommarens ljus och vinterns kalla blå.
Med Hedda där bak och hjärtan som slår,
så länge vägen finns – finns äventyret kvar