[Vers 1] Tio år på samma soffa samma trasiga kopp i din hand fredagsvin och gamla serier vi kallar stillhet “vårt land”
Men ikväll blev jag kvar vid baren sa “bara en sista till” nån skrattade åt mina historier och plötsligt ville jag mer än jag vill
[Refräng] Förlåt mig, Maja jag spillde allt vi var på ett främmande lakan i ett rum jag knappt minns kvar Du sitter hemma med vinglas nummer två och sveper främlingar på skärmen medan jag svek det som var vi två
[Vers 2] Du i din slitna t‑shirt håret upp, mascara sen igår tummen drar, du ler åt någon fast leendet knappt når
En kille med hund på bilden en annan som skriver poesi du tänker: “tio år försvinner i ett svep, och här sitter vi”
[Refräng] Förlåt mig, Maja jag spillde allt vi var på ett främmande lakan i ett rum jag knappt minns kvar Du sitter hemma med vinglas nummer tre och trycker hjärtan över ansikten för att glömma det du vet om mig
[Bridge] Minns du första natten på madrassen utan lakan när vi lovade i mörkret “aldrig släppa, aldrig tappa takten”
Nu räknar du minuter tills mitt namn känns helt banalt jag räknar dina andetag i minnet medan allt vi byggt blir kallt
[Refräng] Förlåt mig, Maja jag spillde allt vi var på ett främmande lakan i ett rum jag knappt minns kvar Du sveper vidare genom ansikten och ord jag sitter fast vid vårt köksbord i huvudet och ser hur tio år går i mord
[Outro] Ett sista glas i din hand ett sista ljus i min två skilda skärmar i natten samma tysta tomma vin
Style of Music
jazz, Slow, smoky jazz ballad med borstepiano, kontrabas och borstade trummor; manliga, spruckna lead-vocals med mjuk kvinnlig stämma som svarar i refrängens eko. Verserna intima och lågmälda, harmonierna rör sig långsamt kring mollsubstitutioner. Refrängen öppnar upp med utdragna toner, lite vibrato, saxofon lägger svarsmotiv mellan fraser. Sista refrängen går ner i nästan viskande dynamik, bara piano och röst kvar i slutet.