Det brukade vara jag

[Vers]
Det brukade vara jag, i ditt flöde, i ditt rum
Nu är det mest tystnad, som en stad utan brum
Klockan tickar långsamt, men svaren blir kort
Ett meddelande från dig känns nu som en sport

Din blick brukade lysa, nu är den stängd
Som en dörr jag knackar på, men aldrig blir släppt in
Han tog min plats, jag vet, det är så
Men hjärtat vill inte fatta, vill inte förstå

[Refräng]
Det brukade vara jag, det brukade vara vi
Nu är det någon annan som delar din tid
Tystnaden är hög, den ekar i min själ
Jag försöker skrika, men rösten känns skälv

[Vers 2]
Mina ord fastnar, som regn i november
Du var min eld, men nu är det bara aska jag känner
Din doft i mitt rum, den försvinner så snabbt
Som sand i en vind, borta, inget kvar att ha fatt

Han tog min plats, jag ser det klart nu
Ni ler på bilder, som vi brukade göra förut
Min värld rasar, men du märker det ej
Som en skugga i natten, borta, ingen grej

[Refräng]
Det brukade vara jag, det brukade vara vi
Nu är det någon annan som delar din tid
Tystnaden är hög, den ekar i min själ
Jag försöker skrika, men rösten känns skälv