Symaskinen
v4
@Matthias Diego
Symaskinen
v4
@Matthias Diego
Lyrics
[intro]
I skuggornas rike, där ekot dör ut... En ingenjörs öde, en man med sin slut... På logikens fält, där svart magi rår... Symaskinen kallar – en förbannelse spår!
[verse 1]
Han byggde torn och broar mot himlen så blå, Med formler och ritningar, ingen kunde honom nå. Han var mästare av järn och av betongens makt, Men en gammal symaskin – hans sinne blev förvrängt och bragt. På loftets mörka vind, där skuggorna dansar sin vals, Viskningar från förr – "Kom, ta din chans!" En kraft han ej förstod, ett kall så djupt och kallt, Hans ingenjörssjäl var nu i skuggorna förvalt!
[chorus]
Oh, den fallne ingenjören! Av ödet så slagen! Från Himmelens Tron, en dom har nu dagats! En stegen har glidit, som ormen i Eden! Symaskinens förbannelse, av mörka krafter beredda! En spricka i foten, hans körning förbi! Gudarnas hämnd – mot den blinde mekani!
[verse 2]
Han steg mot det okända, med stegen så skör, Mot maktens symbol som nu längtade där före. En mystisk vävmaskin, med svarta trådar snodda, Ur dygnets mörker, en demon har nu grodda. Blodet hans susade, en yrsel så svart, När fästet det brast, och hans stolthet fick svarthårigt kvart. Ett vrål från djupet, när kroppen den föll med ett dån, Till markens kalla famn, där stenen höll hån. Den gipsade foten, ett märke så klart, Av ödesmakterna givet, ett straff för hans art.
[guitar solo]
[bridge]
De gamla andarna viskar, i vinden de bär, Om människan som tror sig högre än där Där gudarna sitter, och regler de skapar, Hans krockar för många, nu släpps inga tappar! De mörka krafterna väver, hans öde så vilt, För symaskinens skull, hans fara blitt skilt!
[chorus]
Oh, den fallne ingenjören! Av ödet så slagen! Från Himmelens Tron, en dom har nu dagats! En stegen har glidit, som ormen i Eden! Symaskinens förbannelse, av mörka krafter beredda! En spricka i foten, hans körning förbi! Gudarnas hämnd – mot den blinde mekani!
I skuggornas rike, där ekot dör ut... En ingenjörs öde, en man med sin slut... På logikens fält, där svart magi rår... Symaskinen kallar – en förbannelse spår!
[verse 1]
Han byggde torn och broar mot himlen så blå, Med formler och ritningar, ingen kunde honom nå. Han var mästare av järn och av betongens makt, Men en gammal symaskin – hans sinne blev förvrängt och bragt. På loftets mörka vind, där skuggorna dansar sin vals, Viskningar från förr – "Kom, ta din chans!" En kraft han ej förstod, ett kall så djupt och kallt, Hans ingenjörssjäl var nu i skuggorna förvalt!
[chorus]
Oh, den fallne ingenjören! Av ödet så slagen! Från Himmelens Tron, en dom har nu dagats! En stegen har glidit, som ormen i Eden! Symaskinens förbannelse, av mörka krafter beredda! En spricka i foten, hans körning förbi! Gudarnas hämnd – mot den blinde mekani!
[verse 2]
Han steg mot det okända, med stegen så skör, Mot maktens symbol som nu längtade där före. En mystisk vävmaskin, med svarta trådar snodda, Ur dygnets mörker, en demon har nu grodda. Blodet hans susade, en yrsel så svart, När fästet det brast, och hans stolthet fick svarthårigt kvart. Ett vrål från djupet, när kroppen den föll med ett dån, Till markens kalla famn, där stenen höll hån. Den gipsade foten, ett märke så klart, Av ödesmakterna givet, ett straff för hans art.
[guitar solo]
[bridge]
De gamla andarna viskar, i vinden de bär, Om människan som tror sig högre än där Där gudarna sitter, och regler de skapar, Hans krockar för många, nu släpps inga tappar! De mörka krafterna väver, hans öde så vilt, För symaskinens skull, hans fara blitt skilt!
[chorus]
Oh, den fallne ingenjören! Av ödet så slagen! Från Himmelens Tron, en dom har nu dagats! En stegen har glidit, som ormen i Eden! Symaskinens förbannelse, av mörka krafter beredda! En spricka i foten, hans körning förbi! Gudarnas hämnd – mot den blinde mekani!
Style of Music
Female Voice, 70's metal
